Lille katt, lille katt...

Hej!

Igår kväll innan jag skulle lägga mig hände något märkligt. Jag tog mig en snabb titt på Facebook, innan sängdags och vad såg jag? Jo, en bild på en svart-vit katt. Vår katt! Som varit försvunnen sedan i augusti. Som försvann precis innan vi skulle flytta. Som vi har längtat efter och saknat. Som vi har kört flera rundor och letat efter. Som vi har trott att vi aldrig mer skulle få se...

Tur att det finns snälla människor där ute. En gammal dam, 101 år gammal (!), har matat vår lille Fritz och sett till att han har haft det bra. Med hjälp av damens släktingar delades bilden på nätet och idag kunde jag åka och hämta hem vår katt. :) Tack för all hjälp till alla inblandade!

Ludvig har frågat i stort sett varje dag om Fritz. Vi har ju inte velat säga det vi trodde, att han var död, utan vi har bara svarat lite käckt att "Fritz bor hos någon annan nu. Där får han en massa god mat!" Inte trodde väl vi att vår "vita lögn" skulle vara sann. Och godare mat har han verkligen fått! Mjukmat och uppvärmd mjölk. ;)

Det var två lyckliga prinsar, och föräldrar också för den delen, som tog emot kissen idag. Han fick mängder med gos och kattgodis. Det är bara kattkompisen Kiara som varit lite avvaktande än så länge.

Vissa saker är nog bara meningen...

Ha en fin kväll!

Kram Kristin